Jag märker att jag inte bloggar så mycket längre, i mitt huvud har jag flera blogg inlägg att skriva men jag vet inte längre om jag har lust. Ända sedan min gamla "våldtogs" (ja, så känns det) av familjen har hela mitt inre förändrats och speciellt när det gäller att blogga. Jag har sådan lust att blogga som förut, jag vill skriva av mig och blotta mig för er medsystrar som har det som jag och jag vet att min blogg uppskattas av er som kämpar/har kämpat men någonting har hänt. Jag vet inte om de hittat denna bloggen också, därför vågar jag inte skriva vad som sker i ivfvärlden, adoptionsvärlden och vårt liv för skulle de läsa så har de inget med vårt liv att göra längre och kommer aldrig ha det så länge jag lever. För er medsystrar så läser jag era bloggar hela tiden, kommenterar ibland men känner med er HELA tiden i eran kamp och vad ni går igenom, jag älskar att ni finns i mitt liv och ert stöd betyder enormt. Ett alternativ kan vara att låsa denna bloggen för er som uppskattar mitt bloggande, jag har inte bestämt mig ännu för samtidigt vill jag inte låsa ute er som inte har en egen blogg. Jag vill bara säga att jag finns här ändå, livet går som vanligt med jobb som jag älskar, livet med maken som jag älskar mest av familjen samt umgås med familj och vänner som har en äkta kärlek till oss och som aldrig skulle göra oss illa såsom andra gjort!
