söndag 29 november 2015

Advent

Nu börjar nedräkningen till jul, både vuxna och barn som börjar att få ett pirr i magen. Många som fixar och donar i sina hem. För mig är julen rolig men ingen fantastisk helg, förmodligen beror på det att vi inte har barn och att den riktiga familjejulen som jag önskar mig inte har existerat någongång. Men advent är viktig för mig, jag bara älskar att ta fram ljusstakar och julstjärnor några dagar innan och se om de fungerar. I torsdags satte jag upp gardiner, stakar och stjärnor-det blev så himla mysigt. Tyvärr är ju inte vädret det mest inspirerande i dessa tider, regnet öser ner och jag bara längtar tills frosten och kylan kommer. Hur gör ni där hemma?

Bild från vårt hus

En kär bloggvän ("Där rosor aldrig dör") kämpar där ute och befinner sig i limbo, det gör mig så ont ifall detta går åt skogen för hon förtjänar verkligen den lyckan som först kom till henne. Jag håller alla tummar och tår att det ska gå vägen. Jag vet att äggdonations graviditeter ofta har små/stora blödningar under första trimestern. Det finns tom ett pm hos oss på förlossningen för dessa patienter.
Bloggerskan "Kom igen lilla monster" har fått missfall och detta var en spontan graviditet efter misslyckat ivf. Finns ingen rättvisa i denna värld. En del har ruvat och mått minus, mina tankar går till er oxå. Kära systrar; när ska vi få turen hela vägen????

Till alla mina medsystrar på bloggen!

tisdag 17 november 2015

2011-11-17

Varje år detta datumet blir det samma inlägg och så även nu, idag kunde vårt barn fyllt 4år om h*n fötts på sin bpu dag. Men istället får tankarna till S flöda inom maken och mig. Undra hur vårt liv sett ut om vi fått S? En svindlande tanke och en undran som aldrig blir stillad. Men så är livet!

En ivf syster har plussat och det gör mig så glad, nu håller jag tummarna för att Guldägget hos henne ska stanna där i många månader!

För övrigt tror jag att denna blogg inte är anonym för min omgivning längre och det är tråkigt. Önskar så att jag kunde få vara ifred och bara få sköta mitt. Att inte kunna skriva fritt är en frihet och rättighet som vi har i Sverige så länge man inte hänger ut någon med namn och sånt som man kan personligen leda till de personer som nämns i bloggarna. Vi får lov att skriva vad vi vill så länge vi gör det anonymt och oavsett vad läsande ögon än tycker! Jag har inte skrivit några lögner utan sånt som är sant, det är mina upplevelser och tankar och det kan ingen säga att jag inte får skriva. Slå upp rättigheter gällande detta så kanske ni får svaret som ni inte vill inse!

söndag 8 november 2015

Fars dag

Idag är den där dagen som många av oss på ivbloggar är lite ledsna och nere, vi drömmer om att våra älskade män ska få fira denna dagen som så många andra får. Vi är många som kunde fått fira Fars dag om våra graviditeter fått fortskrida och bli våra längtansbarn, vi som fått missfall är nog extra berörda och räknar de antal år som kunde fått vara en underbar dag. Min make kunde fått fira sin 4 eller 5;e Fars dag om S överlevt, såhär 5år senare upplever jag livet som grymt och orättvist då vi kämpat i över 7år utan att ha fått vårt efterlängtade barn. Jag själv har inte firat Fars dag på 33år då min pappa omkom i tidigt 80tal, så för mig är denna dag inget alls. Min make har en far men pga saker som hänt har vi ingen kontakt med den delen av makens familj längre, inte ens med hans bror och familj. Ni kan säkert lista ut varför, tänk vad barnlösheten kan förstöra en familj och även om ovänskapen beror på så mycket mer än så går tankarna hur livet kunde sett ut. Livet är grymt och förstör relationer på grund av att vi inte kan få barn eller att S dog i mig. Men för många är denna dag en dag som de påminns om sina älskade fäder och sina barns far, det firas med tårta och presenter. Men för oss är det en vanligt enkel söndag med tvätt, städ och ett vanligt liv utan nåt extra.

tisdag 3 november 2015

Ont

Nu värker det konstant på vardera sida, det är mina cystor som är stora och behöver tömmas. Ca skulle ringt för några dagar sedan men inte ännu trots att jag hört av mig igen. Antar att man betyder mindre nu när vi inte ska göra fler egna försök men ändå. Jag ska även börja med p-piller men snart är jag vid äl och mens igen efter 2 veckor så kanske ska jag vänta, det ironiska är att jag inom mig har ett mikro hopp om att bli gravid spontant. Tänk vad knäpp man är, andra får mirakel men inte jag så varför man hoppas vid varje äl är konstigt. Det är större chans att vinna på lotto än att bli spontant gravid. Det är många som fått minus av oss och det är så tråkigt, jag håller tummarna för alla som ruvar och önskar dem ett fint plus på td. 

Idag ska jag börja jobba igen, har varit hemma mycket i samband med ivfen och jag har saknat jobbet, längtar att få förlösa bebisar igen och mysa med dem. Får förklara för arbetskamraterna varför jag varit borta. Några vet men många vet inte om det även om de kanske misstänker. Önskar så att jag istället hade kunnat få säga nåt positivt istället för att återigen säga att det sket sig. Önskar så att vi någongång kunnat få deklarera en graviditet.