Idag är den där dagen som många av oss på ivbloggar är lite ledsna och nere, vi drömmer om att våra älskade män ska få fira denna dagen som så många andra får. Vi är många som kunde fått fira Fars dag om våra graviditeter fått fortskrida och bli våra längtansbarn, vi som fått missfall är nog extra berörda och räknar de antal år som kunde fått vara en underbar dag. Min make kunde fått fira sin 4 eller 5;e Fars dag om S överlevt, såhär 5år senare upplever jag livet som grymt och orättvist då vi kämpat i över 7år utan att ha fått vårt efterlängtade barn. Jag själv har inte firat Fars dag på 33år då min pappa omkom i tidigt 80tal, så för mig är denna dag inget alls. Min make har en far men pga saker som hänt har vi ingen kontakt med den delen av makens familj längre, inte ens med hans bror och familj. Ni kan säkert lista ut varför, tänk vad barnlösheten kan förstöra en familj och även om ovänskapen beror på så mycket mer än så går tankarna hur livet kunde sett ut. Livet är grymt och förstör relationer på grund av att vi inte kan få barn eller att S dog i mig. Men för många är denna dag en dag som de påminns om sina älskade fäder och sina barns far, det firas med tårta och presenter. Men för oss är det en vanligt enkel söndag med tvätt, städ och ett vanligt liv utan nåt extra.
Hej,
SvaraRaderaFastnade på din blogg efter jag sökte på akupunktur och ivf. Jag ska börja köra det nu. 27 år med endometrios. Har hoppet uppe men blev lite nere när jag läser din blogg :( kan knappt förstå hur jobbigt det måste vara. Jag har försökt i 1,5 år och bryter redan ihop!
Finns det någonstans man kan läsa hela din historia? Försökt leta igenom men antar att det var på din "tidigare" blogg..
Må väl / Sara
Va kul att du hittat min blogg! Men beklagar att du är i samma sits. Att kämpa i 7år utan att lyckas kan göra vem som helst nere, det är en tragisk historia men vi hoppas på ett fint slut ändå. Min gamla blogg är stängd då min makes familj "våldtog" bloggen och förstörde våra liv. Har den utskriven iallafall så vi kan läsa den. Hoppas att du fortsätter läsa min blogg. Har du en egen blogg? Vart i Sverige bor du? Kram Genus Longing
RaderaMen helt ärligt, det du skrev om din bror, hans fru samt din mans föräldrar var väldigt hårda ord. Att de blev sårade av din förra blogg måste du väl ändå förstå? Du utmålade dem ju totalt hänsynslöst... Jag hoppas att ni kan komma varandra närmre och lägga detta bakom er. Men för att det ska ske måste du nog ta ansvar för allt illa du skrev och be om förlåtelse. Lycka till!
RaderaLåter som du är en av dom istället för en anonym skrivare! Genus Longing
SvaraRaderaJag kan lugna dig med att jag INTE är släkt med dig på något sätt, utan en som följt din förra och denna blogg under lång tid. Som sagt, jag önskar ni kan reparera era familjeband! Men jag står fast vid min åsikt att du utmålade din familj på ett hemskt sätt och om de nu hittat vad du skrivit har jag faktiskt förståelse för att de tagit väldigt illa vid sig. Men med det sagt så fortsätter jag såklart heja för ett barn och att din anonymitet bevaras här :)
Radera