Julafton är här, julkänslan är svår att få i kroppen med tanke på vädret och att vi fortfarande är på neo med Charlie. Det går sakta framåt och han har nu fuktgrimma istället för cpap sedan 3 veckor, vi ska testa torrgrimma nästa vecka och om den funkar kommer vi att få åka hem. Jag har nu varit på Östra sjukhuset i 19 veckor och det är drygt, jag sitter inne på mitt rum på neo med Charlie hela dagarna och maken kommer på em efter jobbet. Jag har återhämtat mig nästan helt, har fortfarande ont i min vänstra fot och min högra arm är fortfarande lite svag gällande finmotoriken men jag kan gå obehindrat och röra mina armar vilket är enormt skönt med tanke på hur sjuk jag varit. Jag är så oerhört glad att jag fick fortsätta leva och att Charlie fick fortsätta leva också, jag ska aldrig mer klaga över småsaker och jag har fått helt andra perspektiv på livet efter denna mardröm som jag upplevt. Charlie väger nu 3785g och är 53cm lång så han växer bra, att man kan älska sitt barn så mycket. Att få barn är verkligen livets guld och jag är så glad att jag fick äran att uppleva detta i mitt liv. Jag har absolut inte glömt barnlösheten men jag har lagt den bakom mig, jag är mamma nu och har en fin son samt världens underbaraste make. Jag hoppas så mycket av hela mitt hjärta att ni som är barnlösa får uppleva detta, ni förtjänar det verkligen och jag håller alla tummar som finns för att era ivf försök ska lyckas.
Vi ska snart hem och fira jul, Charlie får fira med personalen här på neo medan maken och jag firar med min mamma, min storebror, hans fru och min brorson samt vovvarna. Imorgon bär det ner till neo igen och här stannar vi tills vi åker hem, maken har semester till 9 januari så det är underbart. Läkarna tror att vi kommer att få åka hem i mitten av januari och det håller vi tummarna för. Önskar er alla en fröjdefull jul!
Tomten och Charlie 161224
