21+0

Tro är ett starkt ord som innebär mycket, vad är tro egentligen? Handlar det alltid om religion eller handlar det om livet? För mig innebär just nu tro på en lyckad graviditet som ger oss en bebis och det är svårt att våga tro på ett lyckligt slut efter år av otur. Omgivningen förstår oss för det mesta men de är så positiva ibland att det stör mig, min mamma är den som förstår min oro och skeptism till detta. Veckorna går, magen växer, bebisen växer och jag känner honom så ofta för det mesta så det lugnar mig MEN samtidigt så är jag skeptisk. Min tro är inte riktigt där jag vill att den ska vara, jag vill njuta av att vara gravid, njuta av att vänta bebis men det är så svårt för mitt liv har många gånger varit som Murphys lag. Men vänder det någongång? Det kommer bara tiden att utvisa, nu tar jag en dag i taget och pratar med Charlie i magen och smeker den flera gånger om dagen. Min bebis betyder så mycket för mig och jag håller alla tummar som finns för att vi ska få en frisk bebis i senhöst/vinter. Tänk att man kan älska någon så mycket redan! Att man kan älska en liten mini person som man aldrig träffat men bara känt! Men det är tro på kärlek iallafall.

20+0

Halva graviditeten är avklarad och idag är det ny vecka igen, upplever att det känns jobbigt nu om jag tänker på att mista min pojke. Jag kan börja gråta för ingenting, gråter när jag känner hans rörelser, gråter när jag tänker på hur långt vi kommit och gråter när jag tänker på att jag inte vill mista honom om något skulle hända. Det är mycket känslor som detta inneburit för mig, jag har förändrat hela mig de senaste 10 veckorna och nu känner jag att jag är så rädd när vi är så nära 23+0 då man gör åtgärder om han skulle födas. Vet att prognosen mellan 23+0 till 26+0 är mindre bra då jag sett detta på jobbet och nu bävar jag för dessa veckor som snart kommer. Många är rädda att föda innan 37+0 men för mig som jobbar på en Special förlossningen är 29+0 en stor gräns för då blir 98% av alla barn som föds helt friska och normala människor utan men. Tänk vad man flyttar gränserna när jag jobbar så, jag tror att jag kommer föda mellan 34+0 och 37+4 någonstans. Bara en känsla jag har och 8/10 ggr så stämmer den så det är bara vänta och se. Magen växer nu i raketfart, tyvärr ökar vikten i raketfart också vilket jag inte förstår för jag vräker inte i mig mat som skulle förklara min snabba viktuppgång. Efetrsom jag hade bmi 32 innan graviditeten så vill jag inte gå upp över 12 kg men just nu ser det mörkt ut. När det gäller graviditeten har min fibromyalgi förvärrats enormt, har ständig värk i kroppen och det är jobbigt men jag står ut för det kunde vara värre. Jag har sedan några veckor fått ont i nedre regionen om jag går mycket, känns som att livmoderhalsen krampen och väggarna så imorgon ska jag till doktorn, tror kanske det beror på att han sparkar ner där eller att mina endometrios gör sig påmind. Hoppas att det är ofarligt iallafall för jag vill röra mig ner mot vad jag gjort nu för jag vågar inte ens ta promenad längre med vovvarna. Som tur är har jag semester nu och kan bara ta det lugnt, vi är bara hemma för vi var ju 2 veckor på Teneriffa i januari så vi har haft vårat innan och det känns skönt. Charlie rör sig mer och mer, känner honom flera gånger per dag och jag blir så glad varje gång för det ger mig en bekräftelse på att han lever iallafall. Men att känna rörelser är den skummaste känslan jag känt, både obehagligt och skönt på samma gång. Så glad att jag fick känna detta tidigt och att jag får äran att uppleva detta!

RUL+Ulj

Rutinultraljudet i måndags gick inte som vi hade väntat oss, vi hade väntat oss att få göra ett ulj och att vi skulle få veta att bebisen var frisk. Men icke, en bebis visade sig men inte från sin bästa sida så vi fick bara 3/4 avklarade och fick således komma tillbaka idag för att se om h*n ville samarbeta denna gången istället. I måndags låg den helt fel och när den väl vände sig om så la den sig innåt och skuggade sig själv, tror att bebisen är lika envis som sina föräldrar *ler* Men idag fick barnmorskan vänt bebisen igen för den gillar tydligen inte att ligga vanligt utan upp och ner istället! Nu fick vi alla delarna och bebisen är helt frisk så det känns skönt och underbart! Den är så livlig därinne och avskyr ultraljud för då vill den inte visa sig. Vi fick idag också se vilket kön bebisen är, för i måndags ville den prompt inte visa det heller, till min stora förtret! Men idag fick vi veta att vi med stor sannolikhet kommer få en gosse!!!!!!!!! Vi såg pungen väldigt tydligt och barnmorskan sa att hon skulle bli väldigt förvånad om det kommer ut något annan är en pojk. Det blev mer verkligt när vi fick veta vad det var, det betyder absolut ingenting om vad bebisen är men personligen så är det kul med en pojke pga olika omständigheter. Så nu blir det förmodligen en liten Charlie och maken å jag är så glada att kunna säga det till vår omvärld!!!!!

18+0

Denna vecka började mindre bra, min make är bortrest i jobbet så jag är ensam hemma och strax efter midnatt kändes det som att jag fick sammandragningar och kramp i underlivet. Eftersom jag jobbar som jag gör vet jag att kramp vid livmoderhalsen inte är bra så jag blev orolig för sätter en förlossning igång så gör man ju inget. Efter 40min ringde jag mitt arbete och kollade med en erfaren barnmorska om detta var normalt, hon tyckte att om det fortsatte skulle jag söka till gynakuten så efter ytterligare en timme fick jag ringa mamma och skrämde henne. Vi väntade i cirka en timme innan jag fick träffa en läkare, hon kollade livmoderhalsen som var helt opåverkad som tur var, hon visste inte om det kunde bero på en urinvägsinfektion eller min endometrios. Vi åkte hem och nu har jag fortfarande lite ont i underlivet men försöker att inte oroa mig. Har för en vecka sedan slutat med Lutinuset så det känns skönt och nu slipper jag föra upp saker där som jag avskytt. Jag sjukskrev mig onsdag och torsdag natten och sen går jag på 3 veckors semester så nu ska jag bara slappa och ta hand om bebisen. På måndag är det rul så det väntar vi på, hoppas det går bra och att vi får se könet. Jag hoppas så att resten av graviditeten kan bli lugnare än de första 16 veckorna!!!