Tack och adjö

Så har nästan 1 år gått sedan mitt sista inlägg, vilken skit år 2020 blev på många sätt. Jag hoppas att ni alla klarat från Covid 19 på ett skonsamt sätt och även så era anhöriga. För oss har det hittills gått bra med Covid 19 men man vet ju aldrig hur det slutar, jag tror att vi åkte på det i februari men då det var så nytt testades man aldrig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna hemska pandemin snart är över och att livet kan bli lite mer normalt igen. 

När det gäller denna blogg så blir detta mitt sista inlägg, bloggen handlade om ivf och då vårt ivf liv tyvärr är över så tackar jag för mig. En erfaren gynekolog granskade min journal och fann att riskerna för att bli gravid igen är för stora och att det fanns stor risk för ny bukblödning så därför rekommenderades inte en ny graviditet för oss. Jag har och är mycket ledsen över detta, att inte få fatta beslut själv om hur många barn jag ska få ha är en sorg jag för alltid kommer att bära med mig. Jag kommer också få bära med mig ovissheten om hur det faktiskt hade gått om vi försökt igen med våra fina embryon. Ava Riga förstörde våra embryon och jag grät av sorg den dagen. Jag är så ledsen över att Charlie inte kommer få några syskon för han är så fin med bebisar. Det leendet han har när han hjälper våra kompisars bebis är så stort att mitt hjärta båda smälter och gråter. Men livet blir inte alltid vad man vill och jag är så tacksam att jag fick Charlie då det inte alltid var så självklart, jag blev mamma och det är en stor lycka.

Charlie mår bra och är helt syrgasfri, han är sen i utvecklingen men tar sig sakta men säkert att de har stora förhoppningar för honom. Han har inte fått någon diagnos utöver sen utveckling och det känns skönt. Men ändå har jag en stor oro för honom, jag har fortfarande dåligt samvete över att det var min kropp som gjorde honom så sjuk och det kommer jag alltid få leva med. Jag är så ledsen att Tralin kom när jag var gravid och lämnade så stor skada i våra kroppar samtidigt som vi också överlevde tack vare ett mirakel.

Jag önskar er alla stort lycka till i eran ivf kamp och i era liv, må ni alla ha lycka och välgång. Tack för att ni följt mig i så många år, tack för era kommentarer och era hälsningar. Love you all! Hej då!

Charlie 2020

Gott Nytt 2020

Gott nytt år till er alla, vet inte hur många som fortfarande tittar efter min blogg då jag knappt uppdaterar. Men nu kommer ett inlägg om hur vi haft det sedan sist, sommaren kom och därefter höst & vinter. Vi har haft en toppen sommar, vi ställde vår husvagn vid havet och Charlie njöt så mycket av vatten och sand. Han är inte det minsta rädd för vatten och badade varje dag oavsett väder kändes det som. Men i slutet av juni opererades han, hans halsmandlar var kraftigt förstorande och även hans polyp bakom näsan. Vi märkte genast skillnad på syresaturationen och att han inte längre dippade på natten när han sov då hans andningsuppehåll försvann. Sedan 3 juni har han endast haft syrgas 6 nätter och nu har han klarat både förkylning och tyvärr ny halsfluss som de kan få även efter operation utan att behöva syrgas så det har känts underbart och ett mycket stort framsteg. Han är fortfarande sen i utvecklingen men har gjort framsteg, hans tal börjar komma mer och mer så jag är inte så orolig utan han får ta den tiden han behöver. Vi märker att han gör framsteg när han är på förskolan och han älskar att gå dit så det är roligt. Under vintern har livet mest tuffat på, julen kom och vi hade ett lugnt firande men tyvärr har både Charlie och jag varit förkylda som alla andra även om han klarat sig bäst av oss. Vi ser framemot 2020 men nya framsteg för vår fantastiska gosse!

Jag har väl haft en jobbig höst med mycket känslor, den 12/8 var mycket svår och jag grät en del. För mig är det årsdagen av min död, för en del av mig dog den 12/8 2016 och jag sörjer mig för den personen som jag var. Nu är jag en annan människa med ett tungt bagage och tuffa minnen. När Charlie börjat att bli som en vanlig 3 åring så kom alla känslor ikapp mig som jag haft sedan 2016. Dessutom har jag fortfarande en stor sorg över Simba som vi miste april 2018, men han var en sådan stor del av mig att nu när känslor kom ikapp så smälte hela jag samman av känslor som  var svåra att hantera. Maken stöttade mig så gott han kunde, även mamma, min bästa vän och kuratorn men jag hade så mycket tankar som jag försökte reda ut som ingen annan förstod. Dessutom så skulle jag ta beslut om vår framtid med syskonförsök eller inte, jag vacklade ju i våras och sköt upp det men nu måste jag snart ta beslut pga att jag i år fyller 42 år. Jag har fortfarande inte beslutat något, jag har ett halvår på mig och i januari nu ska vi prata med min förlossningsläkare som stod vid min sida i 10 veckor när jag var sjuk. Jag behöver prata med honom för att kunna bena ut vilka risker jag tar eller om jag ska våga chansa. Jag är ju barnmorska och har stor kunskap men ändå är det ett svårt beslut. Känns som det svåraste beslutet som jag hittills behövt att ta i mitt liv, så vi får se våren an.

Hoppas att ni alla haft det bra i jul & nyår, hoppas att ni lämnar avtryck om ni läser detta. Till er som fått bebis via ivf grattar jag så himla mycket och till er som fortfarande kämpar så hoppas jag av hela mitt hjärta att 2020 blir ert år och jag håller tummarna för er! Vi hörs av! Kram till er alla

Liseberg 2019