Mors dag

Sista maj är här och så är även Mors dag, det är en dag med olika sorters känslor som speglar mig och det bränner lite tårar under ögonlocken. Jag kunde fått fira denna dagen som mamma, om mitt barn fått leva och födas men istället får jag fira min egna mamma och bara se på medan alla andra firar denna dagen och lämnar oss barnlösa bakom skuggan. Igår var Ofrivilligas barnlösas dag men jag valde att inte tänka på det, försökte att tränga bort den längtan som finns inom mig och försöker att leva mitt vanliga liv. Det liv som jag måste leva, inte frivilligt men det liv som var menat för mig då jag inte får bli mamma. För det mesta känns det okej, jag har accepterat mitt liv utan barn även om det är svårt för jag måste leva och vill inte gå under som människa. Mitt liv som barnmorska känns som terapi mot min barnlängtan, att det får mig att acceptera det grymma öde som var menat åt min make och mig samt får mig att fortsätta livet. Vi har ett meningsfullt och roligt liv, vi trivs med våra vänner och familjen ifrån min sida. Vi kan resa och ha roligt, även om vårt barnlösa liv präglar oss och även om vi skulle vilja göra alla saker som barnfamiljer gör. Men då vi inte har möjlighet att göra det så får vi se livets ljusa sida ändå! Önskar er som är mammor att få en härlig dag, ni som är gravida kommer nästa år få fira denna dagen medan vi andra som fortfarande kommer kämpa får fira våra egna mammor istället för att få fira själva..............

Tips till endometrios kvinnor

Under snart 2 månader har jag gått på akupunktur inför kommande ivf försöket, det är en respekterad klinik som har goda resultat för barnlösa kvinnor så jag ville testa det. Det är dyrt, kostar 600kr per behandling och man behöver många behandlingar så det blir en och annan krona som ryker för oss men värt att testa iallafall!  Hon visste om att jag har endometrios och att jag haft väldiga smärtor under den tiden som jag har mens. MEN nu måste ni endo kvinnor lyssna för här kommer ett tips till er som lider varje månad!!! Denna månaden har jag inte haft nästan alls, bara lite ryggvärk som Panodil hjälpt så jag är så förvånad att akupunkturen hjälpt mot mina smärtor så himla bra! Jag var på behandling i tisdags och berättade att jag inte haft ont alls och hon bara log! Så ni som lider av endometrios,  testa akupunktur så att ni slipper smärtan! Det är värt varenda krona ska ni veta!

"Det finns ett barn"

I onsdags kunde vårt liv ha förändrats för alltid, en telefonsamtal som var oväntat gjorde att vår kväll bestod av många tankar och känslor. Under adoptionsutredningen berättade vi för handläggarna att vi kunde tänka oss ett SNL barn vilket innebär barn med sjukdom eller annat behov. Vi tänkte oss lättare sjukdomar som i västvärlden är enkla att åtgärda medan det i Asien eller Afrika anses dödliga. Så i onsdags ringde vår handläggare ifrån kommunen och berättade att en annan kommun i Sverige skickat en förfrågan om att det fanns ett spädbarn att adoptera, vi blev nyfikna och fick reda på att det fanns en 5 mån flicka som skulle adopteras bort av skäl som jag inte vill skriva men snart förstår ni lite iallafall. Kruxet var att flickan hade downs syndrom vilket gjorde att våra känslor förändrades lite då läget blev ett helt annat, annars var flickan "frisk" och mådde väl. Maken och jag har diskuterat länge men bestämde oss till slut att tacka nej, skälet är att vi som förstagångsföräldrar inte anser oss kunna ta hand om henne på det sätt som hon förtjänar. Hade vi redan haft ett adoptivbarn och skulle göra en syskon adoption kanske vi skulle sagt ja, men vi vill ha ett "friskt" barn där vårdbehovet inte ligger 30 år framåt. Men hela mitt hjärta ömmade för denna flickan, jag skulle gärna velat säga ja för jag vet att hon skulle fått det bra hos oss men det var svårt för vi vill ju så gärna bli föräldrar och ge ett barn all vår kärlek. Vi blev ärade att vår kommun valde ut just oss för denna förfrågan, och vi blev ärade att vi hade chansen att bli föräldrar just nu men då allt annat runt ivf och adoption snurrar så kände vi oss inte redo att axla detta ansvar för det är ett enormt ansvar att vara föräldrar till ett barn med downs syndrom, vi känner ett par som har just detta och därför var nog vår känsla att tacka nej. Men idag hörde vi att flickan fått föräldrar och vi önskar henne all lycka till i livet i sitt nya hem. Men tänk att hon kunde fått bo hos oss, det är en märklig känsla men värmer ändå mitt hjärta.