Gott nytt år till er alla, vet inte hur många som fortfarande tittar efter min blogg då jag knappt uppdaterar. Men nu kommer ett inlägg om hur vi haft det sedan sist, sommaren kom och därefter höst & vinter. Vi har haft en toppen sommar, vi ställde vår husvagn vid havet och Charlie njöt så mycket av vatten och sand. Han är inte det minsta rädd för vatten och badade varje dag oavsett väder kändes det som. Men i slutet av juni opererades han, hans halsmandlar var kraftigt förstorande och även hans polyp bakom näsan. Vi märkte genast skillnad på syresaturationen och att han inte längre dippade på natten när han sov då hans andningsuppehåll försvann. Sedan 3 juni har han endast haft syrgas 6 nätter och nu har han klarat både förkylning och tyvärr ny halsfluss som de kan få även efter operation utan att behöva syrgas så det har känts underbart och ett mycket stort framsteg. Han är fortfarande sen i utvecklingen men har gjort framsteg, hans tal börjar komma mer och mer så jag är inte så orolig utan han får ta den tiden han behöver. Vi märker att han gör framsteg när han är på förskolan och han älskar att gå dit så det är roligt. Under vintern har livet mest tuffat på, julen kom och vi hade ett lugnt firande men tyvärr har både Charlie och jag varit förkylda som alla andra även om han klarat sig bäst av oss. Vi ser framemot 2020 men nya framsteg för vår fantastiska gosse!
Jag har väl haft en jobbig höst med mycket känslor, den 12/8 var mycket svår och jag grät en del. För mig är det årsdagen av min död, för en del av mig dog den 12/8 2016 och jag sörjer mig för den personen som jag var. Nu är jag en annan människa med ett tungt bagage och tuffa minnen. När Charlie börjat att bli som en vanlig 3 åring så kom alla känslor ikapp mig som jag haft sedan 2016. Dessutom har jag fortfarande en stor sorg över Simba som vi miste april 2018, men han var en sådan stor del av mig att nu när känslor kom ikapp så smälte hela jag samman av känslor som var svåra att hantera. Maken stöttade mig så gott han kunde, även mamma, min bästa vän och kuratorn men jag hade så mycket tankar som jag försökte reda ut som ingen annan förstod. Dessutom så skulle jag ta beslut om vår framtid med syskonförsök eller inte, jag vacklade ju i våras och sköt upp det men nu måste jag snart ta beslut pga att jag i år fyller 42 år. Jag har fortfarande inte beslutat något, jag har ett halvår på mig och i januari nu ska vi prata med min förlossningsläkare som stod vid min sida i 10 veckor när jag var sjuk. Jag behöver prata med honom för att kunna bena ut vilka risker jag tar eller om jag ska våga chansa. Jag är ju barnmorska och har stor kunskap men ändå är det ett svårt beslut. Känns som det svåraste beslutet som jag hittills behövt att ta i mitt liv, så vi får se våren an.
Hoppas att ni alla haft det bra i jul & nyår, hoppas att ni lämnar avtryck om ni läser detta. Till er som fått bebis via ivf grattar jag så himla mycket och till er som fortfarande kämpar så hoppas jag av hela mitt hjärta att 2020 blir ert år och jag håller tummarna för er! Vi hörs av! Kram till er alla
Liseberg 2019
