onsdag 28 oktober 2015

Vägskäl

Just nu står vi vid ett vägskäl, antingen kan vi ta höger, vänster eller gå rättfram. Vägen till höger leder till adoption och Sydafrika men eftersom vi har en medelålder på 39,5 så måste vi räkna med att få ett barn över 2,5år och då vi inte går i kyrkan är Sydafrika skeptiska till oss. Att få ett sånt "gammalt" barn är egentligen inte det vi vill, vi hade räknat med ett barn på mellan 1,5-2år så nu är vi rådvilla gällande adoption. Vägen till vänster leder oss till äggdonation och Riga, med erfarenhet från jobbet så vet jag att det är många som efter åratal av barnlöshet, ivf och endometrios lyckas med äggdonation och får sina efterlängtade barn. Detta är jag oerhört nyfiken på och gärna vill prova. Jag vill bara gå ner i vikt först, inte för att det ökar chanserna att lyckas med äggdonation utan för min egna del. Vägen rakt fram är den vägen vi hittills har gått, ett liv med bara maken och mig. Vi har ett väldigt bra och roligt liv även om vi saknar ett barn. Så nu går hjärnan på högvarv, hur ska vi välja? Vilken väg ska vi gå?


fredag 23 oktober 2015

Rd 7

För en vecka sedan hade man kroppen fylld av hopp och jag trodde att det skulle gå vägen denna gången. Vi hade gjort akupunktur många gånger för att öka chanserna och hade en fin äl med mediciner så känslan var bra. Men nu sitter jag här med samma resultat som alltid. Mens som börjar komma och negativt gravtest. Varför trodde jag ens att det skulle gå? Varför hoppades jag så? Igår föll jag ner i mitt svarta välbekanta hål och grät, maken är lika förtvivlad och vi är så ledsna att vi aldrig får tur. Vi har mist 3 barnchanser på 2 mån så det är tufft. Varför får vi aldrig tur? Vi får se vad som sker nu! Jag vet bara att jag aldrig kommer få biologiska barn och det är så jobbigt, våra egna ivf försök på Ca är över. Nu blir det inga mer äp eller simuleringar så ett kapitel stängs. Jag är så ledsen över att min kropp inte får bära mitt biologiska barn och jag är så ledsen att jag aldrig får se mig själv i mitt barn. Jag är så jäklar ledsen över att S som fäste 2011 inte fick stanna kvar inom mig för det var mitt enda biologiska barn som aldrig fick födas. Livet är så jäklar orättvist!

tisdag 20 oktober 2015

Simply Red Odense

Jag sitter just nu i sängen på ett hotellrum i Odense Danmark, jag är här med god vänner A & S. Maken fick inte ledigt från jobbet för de skulle ha säljledare i Finland så där är han medan jag är här. Känns så tråkigt att vara ensam och utan honom, det är inte samma sak att vara själv  men det går ändå. Ikväll spelar Simply Red och det ska bli så kul att se dem. Började gilla dem för snart 3 åren och ikväll återförenas de i sin nya turné. Imorgon åker vi hem men gubben kommer inte förrän på torsdag men då har jag redan åkt till jobbet. 

Utöver det är jag på ruvardag 4, fick tillbaka en fin blastocyst i fredags. Önskar så att det tar sig men tror inte det för sådan tur har vi inte. Igår och idag har min temp pendlat från 36.6 till 37.3 och min normaltemp ligger på 36.3 ungefär och jag vet att tempsänkning kan innebära att mensen är på g. Dessutom har jag huvudvärk men det kan ju oxå bero på Lutinuset. Vi får se hur allt går........

måndag 5 oktober 2015

Letrezol

Att göra ett stimulerat försök är för många enkelt och lätt, men för mig verkar mediciner vara en knepig sak. Jag lider också av fibromyalgi och hade ingen aning om att vi var överkänsliga för mediciner. Jag åt Letrezol förra veckan och skulle äta dem i 5 dagar, Ca använder det istället för Pergotime och haft goda resultat av dem. Efter första dagen började min huvudvärk och efter dag 2 började jag känna mig sjuk, Letrezol är ändå en cancermedici  som används mot avancerad bröstcancer så ni kan förstå biverkningarna av det läkemedlet. Efter 4 dagar kom hjärtklappning och hög puls, vaknade med en puls på 130 på natten. Ringde Ca på dagen sen och som tur var behövde jag inte äta den på dag 5 men jag hoppas att det inte förstör något nu med ägglossningen. Letrezol kan framkalla ägglossning hos främst endometrios patienter och därför fick jag det. Nu efter några dagar börjar jag känna mig som mig själv igen för att må så dåligt av en 4 dagars kur trodde jag aldrig. Bara vänta och se om jag får en riktigt ägglossning denna månaden. Sen fet med blastocyst om den överlever upptining förstås.