"Det finns ett barn"

I onsdags kunde vårt liv ha förändrats för alltid, en telefonsamtal som var oväntat gjorde att vår kväll bestod av många tankar och känslor. Under adoptionsutredningen berättade vi för handläggarna att vi kunde tänka oss ett SNL barn vilket innebär barn med sjukdom eller annat behov. Vi tänkte oss lättare sjukdomar som i västvärlden är enkla att åtgärda medan det i Asien eller Afrika anses dödliga. Så i onsdags ringde vår handläggare ifrån kommunen och berättade att en annan kommun i Sverige skickat en förfrågan om att det fanns ett spädbarn att adoptera, vi blev nyfikna och fick reda på att det fanns en 5 mån flicka som skulle adopteras bort av skäl som jag inte vill skriva men snart förstår ni lite iallafall. Kruxet var att flickan hade downs syndrom vilket gjorde att våra känslor förändrades lite då läget blev ett helt annat, annars var flickan "frisk" och mådde väl. Maken och jag har diskuterat länge men bestämde oss till slut att tacka nej, skälet är att vi som förstagångsföräldrar inte anser oss kunna ta hand om henne på det sätt som hon förtjänar. Hade vi redan haft ett adoptivbarn och skulle göra en syskon adoption kanske vi skulle sagt ja, men vi vill ha ett "friskt" barn där vårdbehovet inte ligger 30 år framåt. Men hela mitt hjärta ömmade för denna flickan, jag skulle gärna velat säga ja för jag vet att hon skulle fått det bra hos oss men det var svårt för vi vill ju så gärna bli föräldrar och ge ett barn all vår kärlek. Vi blev ärade att vår kommun valde ut just oss för denna förfrågan, och vi blev ärade att vi hade chansen att bli föräldrar just nu men då allt annat runt ivf och adoption snurrar så kände vi oss inte redo att axla detta ansvar för det är ett enormt ansvar att vara föräldrar till ett barn med downs syndrom, vi känner ett par som har just detta och därför var nog vår känsla att tacka nej. Men idag hörde vi att flickan fått föräldrar och vi önskar henne all lycka till i livet i sitt nya hem. Men tänk att hon kunde fått bo hos oss, det är en märklig känsla men värmer ändå mitt hjärta.