Mors dag

Sista maj är här och så är även Mors dag, det är en dag med olika sorters känslor som speglar mig och det bränner lite tårar under ögonlocken. Jag kunde fått fira denna dagen som mamma, om mitt barn fått leva och födas men istället får jag fira min egna mamma och bara se på medan alla andra firar denna dagen och lämnar oss barnlösa bakom skuggan. Igår var Ofrivilligas barnlösas dag men jag valde att inte tänka på det, försökte att tränga bort den längtan som finns inom mig och försöker att leva mitt vanliga liv. Det liv som jag måste leva, inte frivilligt men det liv som var menat för mig då jag inte får bli mamma. För det mesta känns det okej, jag har accepterat mitt liv utan barn även om det är svårt för jag måste leva och vill inte gå under som människa. Mitt liv som barnmorska känns som terapi mot min barnlängtan, att det får mig att acceptera det grymma öde som var menat åt min make och mig samt får mig att fortsätta livet. Vi har ett meningsfullt och roligt liv, vi trivs med våra vänner och familjen ifrån min sida. Vi kan resa och ha roligt, även om vårt barnlösa liv präglar oss och även om vi skulle vilja göra alla saker som barnfamiljer gör. Men då vi inte har möjlighet att göra det så får vi se livets ljusa sida ändå! Önskar er som är mammor att få en härlig dag, ni som är gravida kommer nästa år få fira denna dagen medan vi andra som fortfarande kommer kämpa får fira våra egna mammor istället för att få fira själva..............