22+0

Att vara gravid är en stor påfrestning på kvinnokroppen och en av dom mest riskfyllda saker som man kan gå igenom, ändå tror många att det är enkelt att vänta barn. För friska kvinnor så är det ofta enkelt men för vissa som har sjukdomar kan en graviditet vara påfrestande. Jag har svår endometrios och fibromyalgi som kan påverka mig mycket vid graviditeten och nu har jag kommit dit. Jag har svårt att sitta, stå, gå och förflytta mig. Min kropp värker dygnet runt och det är jobbigt, under semestern har jag haft ont men då jag varit ledig har det gått okej ändå. Men i söndags var det dags att börja jobba efter ledigheten, jag visste att det kunde bli jobbigt men hoppades att det skulle gå bra. Men redan innan midnatt strejkade kroppen och smärtan kom, under resten av natten kom tröttheten och jag kände att jag inte orkade med mina arbetsuppgifter även om vi hade en lugn natt till en början. När patienterna började välla in så kände jag att jag orkar inte detta, jag blev ledsen och pratade länge med mina kollegor. Jag har under alla år stått ut och kört på ändå, oavsett hur jag än har mått för jobbet ska man orka med. Nu är jag illa tvungen att inse att jag har begränsningar och jag kan inte bara köra på, jag måste tänka på min son som växer inom mig. Jag måste ta hänsyn till honom att om jag kör slut på mit själv kan det innebära risker för honom och risk att föda för tidigt. Jag gick hem vid 06.00 med gråten i halsen och sjukskrev mig, så nu måste jag på torsdag be barnmorskan om en läkartid för sjukskrivning tills vidare. Fasen va jobbigt det är när kroppen strejkar medan man fortfarande vill jobba, jag älskar mitt arbete och trivs bra med mina kollegor men jag måste kasta in handduken. Motvilligt men tänker på min son, han förtjänar en mamma som mår bra och som orkar med resten av graviditeten för jag har ändå 3,5 månad kvar.