2016-09-24

Hej älskade vänner! En lång tystnad ifrån mig och jag har läst alla era fina kommentarer ifrån mitt senaste inlägg. Det har varit en svår tid för mig och min familj och mitt liv är för alltid förändrat. Den 12 augusti var ett datum som skulle innebära att jag inte längre var den person som jag var innan, jag blev svårt sjuk den dagen. Min endometrios började blöda, var i 23+3 med bebis i magen och fick akut opereras, jag hade 2,3 liter blod i buken och blödde ytterligare 1 liter vid operationen. Jag fick då en påse plasma som förändrade mitt liv totalt, jag reagerade mot denna och låg sedan sövd i 15 dagar med organsvikt så svårt att jag nästan dog. Det var timmar från att jag inte klarade mig men svarade som tur var på en "sista väg" medicin och dialys mot njurarna. När jag sedan vaknade på intensiven visste jag ingenting, hade drömt att barnet i magen dog men som tur var levde han fortfarande. Men dessvärre kunde jag inte röra mig alls, sakta men säkert började kroppen att komma igen så jag har fått lära mig att sitta, stå, gå, äta och röra mig igen. Fortfarande är jag svag i benen och kan inte röra min högra arm som förut, de tror att jag kommer bli helt återställd men att det kan ta flera år. Allt på grund av en påse plasma för att rädda mitt liv. Därav min tystnad ifrån bloggen.

Den 24/9 (på min brors födelsedag) var jag i vecka 29+4 och hade ont i magen, kändes inte som värkar men gjorde ett ultraljud och vaginal undersökning på mitt jobb. Då visade det sig att jag kommit in i förlossning men att barnet låg med ena foten nedåt. Så på grund av det beslutades det om att jag skulle få ett icke brådskande kejsarsnitt. Så klockan 21.51 föddes en skrikande gosse, han vägde 1450g och var 40cm lång. Charlie låg i respirator i 1,5 vecka och andas nu med hjälp av cpap som är ett andningsstöd. Han mår bra men har sjuka lungor tack vare att han föddes för tidigt och kanske även för att jag var så sjuk. Han klarade sig i ytterligare 6 veckor i min mage och det är otroligt med tanke på mitt hälsotillstånd. Igår vägde han 2440g och är nu 47cm lång så han växer bra. Han är på neonatal intensiven och blir kvar på sjukhus i flera veckor till, de tror att han ska bli helt bra men att det tar tid.

I torsdags blev jag utskriven från sjukhus efter 12 veckor som patient, det kändes konstigt, jobbigt men skönt. Nu bor jag dels hemma och sen på familjerum på Charlies avdelning. Nu vet ni vad som hänt, vet inte när jag bloggar nästa gång för det är fullt upp och sen har jag ingen dator på sjukhuset. Men tack igen för allt, ni är för söta. Jag läser eran bloggar ibland och håller tummarna för er alla, oavsett vart ni är i processen med barn. Ni är för alltid mina medsystrar och jag längtar tills den dagen vi alla blir mammor! Kram på er alla från en som efter 8 år kan kalla sig mamma!