Gott slut och gott nytt år

Så lider även detta året mot sitt slut, likt 2016 har 2017 varit ett omtumlande år med många dalar och få uppgångar. Första halvåret var otroligt tufft med känslor som jag aldrig trodde att jag skulle ha, saker skedde där det gällde liv och död med Charlie och vi visste inte hur det skulle bli med vårt liv. Andra halvåret lugnade ner sig betydligt och ingen var gladare än min make och jag, Charlie blev mer stabil och vi har sluppit att bo på Östra under hela hösten och vintern. Han har gått ner lite i syrgas trots att vi minskat med hans mediciner men det är en lång väg kvar ändå, förhoppningsvis kommer han i vanlig syrgasgrimma dagtid under våren men jag tror att han kommer ha syrgas under hela 2018 och kanske under 2019. Sen väntar han på att få en peg (infart i magen för mat) då han inte äter så mycket som han ska, just nu har han sond men det är ohållbart i längden för det blir bara jobbigare och jobbigare när jag ska sätta en ny om han drar den eller den ska bytas. Ju äldre han blir desto mer aktiv blir han med att dra i slangar och sladdar så när han är vaken är det ett ständigt vak på honom, situationen är tuff men hållbar. Han har börjat säga mamma så smått och det värmer mitt hjärta enormt mycket. Han är en kämpe och så tuff men får utstå alldeles för mycket känns det som.

Huset vi flyttat till är helt underbart, vi trivs så bra men det är mycket kvar som ska packas upp för maken har haft fullt upp med jobb och sen så mycket med att isolera förråd häruppe och tömma vårt gamla hus. Det är svårt att flytta från större till mindre men vi har turen att vi har tid på oss som tur är, till slut blir det bra. Men jag tycker att detta var mitt bästa beslut på länge, så skönt att se mer folk och sen att få något nytt och en nystart. Vi ska under våren bygga en inglasad altan om vi får för föreningen och sen en altan på framsidan, sen anlägga gräsmatta och få det fint på utsidan också.

Maken och jag har haft det jobbigt stundtals detta året, inte konstigt med tanke på vårt liv som vi haft men kärleken har gjort att vi överlevt detta och att vi orkar med stora trauman som detta är fantastiskt. Han är mitt allt och jag älskar honom så mycket men kan inte ljuga med att säga att vi inte utsatts för prövningar sedan vi träffades 2008. Nästa år firar vi 10 år tillsammans vilket känns så otroligt att tiden gått så fort.

Jag jobbar lite här och var, nu med flytt så har jag inte hunnit att jobba men jag jobbade i onsdags vilket var roligt, har tänkt att gå på timmar tills 1 september 2018 och sen kanske börja jobba halvtid, om Charlie är stabil och kan vara på dagis med syrgas har jag tänkt att han kanske ska börja där till hösten så han får leka med kompisar och så. Men allt handlar om vad kommunen kan ge oss med tanke på hans situationen. Men jag börjar nog inte jobba natten utan förmodligen blir det mest kvällar jag kommer att jobba.

Att få fler barn var förra året helt otänkbart men nu finns det kanske en möjlighet att försöka igen, vi kommer få olika åsikter från folk med tanke på vad jag var med om och att jag var så nära att dö samt vad Charlie gått igenom. Men överläkare på Östra har gått igenom mitt fall så noga att jag känner mig säker om jag skulle bli gravid igen. Skälet till att jag blev så dålig var att jag inte tål andras plasma, min kropp bildar antikroppar mot det så oavsett situation i livet ska jag aldrig få plasma igen för då finns risken för Trali igen. Just nu handlar om det om mitt hjärta är fortsatt bra om jag slutar med mina hjärtmediciner, fick ju hjärtsvikt av min tid på intensiven men nu är mitt hjärta helt friskt igen så det känns skönt. Om hjärtat håller sig bra finns inget som säger att vi inte kan försöka få barn igen, vi vill ju gärna ha ett syskon till Charlie om det går men givetvis är det ingen enkel sak med tanke på allt som hände förra graviditeten. MEN jag löper ingen större risk pga det som hände mig förra året utan jag har samma risker som alla med äggdonation, hög ålder och övervikt. Min förlossningsläkare som jag jobbar med och som jag pratat med säger att skulle jag bli gravid igen så kommer jag vara så noga övervakad att det inte finns någon mer kollad gravid kvinna än mig. Så jag känner mig säker men ändå finns det i bakhuvudet att något kan hända. Men samtidigt kan man inte gå runt och vara rädd, då skulle inga med sjuka barn våga skaffa barn igen eller de som varit svårt sjuka. Sen löper vi ingen högre risk att få ett sjukt barn till heller då Charlie blev sjuk pga att jag var så sjuk. Men allt handlar om mitt hjärta och hur Charlie kommer bli, så dessa planer ligger helt på is tills 2019/2020 så vi ser hur vi ska göra. Men längtan finns efter ett syskon till nu när det ändå fungerade! Vi får se vad vad livet ger oss i framtiden!

Jag önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år, jag är så glad att ni fortfarande läser min blogg och följer mig trots att jag inte skriver så ofta. Till er som fortfarande kämpar för att få barn så har ni fortfarande alla mina tummar och jag tänker på er, önskar er ett 2018 med fina plus och sen en bebis i eran famn för det förtjänar ni verkligen! Till er andra så önskar jag er ett 2018 med många roliga stunder, tack för att ni ALLA finns kvar! Kram på er

Ett foto på Charlie som jag tog innan jul!