5+0

Sedan vi plussade har veckorna och dagarna gått så sakta, innan påskdagen flög dagarna iväg men nu segar det sig något otroligt. Önskar att dagarna kunde susa iväg för varje dag är en tortyr och jag mår dåligt, ena stunden glad och lycklig för att senare falla ner i det svarta hålet och bli deppig. Idag går vi in i vecka 5+0 (vecka 6) och denna veckan börjar hjärtat att slå om vårt liv fortfarande lever, graviditetstestet idag var superstarkt så det gjorde mig glad. Men jag har inga symtom som håller i sig förutom min otroligt svullna mage sedan en vecka, illamåendet kommer någon gång per dag, brösten ömmar till några gånger per dag och värk över livmodern kommer av och till. Under dagen mister jag aptiten fastän magen skriker efter mat, jag är inte sugen på nåt just nu känns det som och toalettbesöken är en pina. Att ta Lutinus är en pina också, att granska pinnen efter återinföringen av Lutinuset och att granska toalettpappret gör mig snart tokig, blir fasen snart rabiat av detta och önskar att jag kunde somna nu och vakna upp den 22 april då vi ska till CA för ulj. Ändå är vi på rd 18 och inte sett något blod alls, så länge har vi aldrig gått utan blödning vid ivf någonsin och jag försöker att vara positiv men det är så svårt. Att klappa sig på magen och tala till sitt/sina barn känns skönt samtidigt som jag inte vet ifall allt är okej, men jag sa det hela tiden! Jag är inte rädd för ett minus utan för ett plus, det stämmer något otroligt just nu.............................

Dagens test rd 18.