7+0

Efter ulj i lördags natt började jag slappna av, då visste jag att bebisen levde och mådde bra. MEN när man väl är lugnare så händer nästa sak, igår em när jag tog lutinset blev pinnen lättrosa och tusen tankar virvlade genom huvudet. Hade jag inte gjort något ulj eller varit barnmorska hade jag nog gått i taket men nu försökte jag sansa mig och bara ta djupa andetag. Det kom och gick med blödningen under em och kvällen men inte så mycket, jag skulle jobba natten och egentligen ville jag sjukskriva mig men då man har tillgång till ulj på jourtid så ville jag arbeta. Får ju utnyttja sina fördelar med jobbet om man kan, men jag var förberedd på det värsta förstås och önskade av hela mitt hjärta att bebisen skulle leva. Jag åkte tidigare till jobbet och ringde på hos läkaren, han är expert på ulj så det kändes tryggt. Jag förklarade min situation och han sa ja med en gång. Vi gjorde ulj och vi såg bebisen med en gång, hjärtat slog så fint och jag blev så otroligt lättad. Den hade växt oxå sedan sist och dr sa att allt såg perfekt ut gällandes bebisen och att han inte var orolig för detta. Han visste inte varför jag hade blött utan trodde att det kunde bero på mina slemhinnor eller så, när han säger att han inte är orolig så vet jag att ulj ser bra ut. Ibland älskar jag verkligen fördelarna med mitt arbete, tänk om jag inte jobbat såhär-då kanske jag fått söka mig akut och kanske inte ens fått något ulj då blödningen var så liten. Sedan försvann blödningen helt och nu har jag inget igen, bara att andas ut och fortsätta lugna mig. Vet ju att 49% av alla äd graviditeter får blödningar innan vecka 12 så det är vanligt men ändå skrämmande när man själv får det. 

För övrigt så beställde jag tid på Special Mvc igår, kändes konstigt att göra det men vi fick tid till doktorn 3 maj (arbetar ju med honom så jag känner honom) och sen till bm (en rutinerad van förstås) 4 maj så vi får se om vi kommer så långt. "Only time will tell"