8+0

För er som kämpar med ivf eller fått mycket tidiga missfall som undrar om man är lycklig när man blivit gravid efter lång kamp får ni nu svaret; visst är man glad av att blivit gravid efter 8 års kamp och 9 ivf försök varav 8 egna ivf försök och 1 äd försök MEN samtidigt kantas lyckan av en ständig oro och man är väldigt rädd att drömmen ska gå i kras vilket sekund som helst. Nu är jag i 8+0 men tittar på toalettpappret efter varje toalettbesök och granskar Lutinuspinnen 3 gånger om dagen så det är fortfarande en kamp. Nu har jag gjort några ulj redan och det tack vare mitt arbete så jag vet att bebisen lever och växer men det gör inte oron mindre. Efter 5 år med ivf så har jag lärt mig väl att hantera alla minus försök men att hantera det vi nu går igenom kan jag inte, att få plus blev min svaghet och jag erkänner att det är mer jobbigt att vara gravid såhär tidigt än att få minus på stickan. Så jag hoppas att ni nu förstår att jag dansar inte på några rosa moln eller går med ett leende på läpparna dagarna i ändå, jag går med en ständig oro i själen samtidigt som jag är oerhört tacksam för att ha blivit gravid.

Mina symtom kommer och går, det jobbiga är att jag inte kan äta husmanskost längre som jag innan detta älskade, nu älskar jag helt plötsligt skräpmat och choklad igen. Som tur är äter jag så lite att jag inte går upp i vikt ännu så det är skönt men jag vet att ju längre graviditeten kommer så kommer vågen att peka upp. Jag mår illa i perioder, igår och inatt mådde jag illa nästan hela tiden men idag har jag mått bra så allt pendlar verkligen. I vecka 8-10 är ju hcg som starkast så det är nu många börjar må illa och kräkas så vi får se hur det går. Vi ska till Special Mvc nästa vecka så då blir det nytt ulj för att se om det fortfarande slår ett hjärta och om bebisen växer som den ska, det är min största skräck just nu att det ska ha avstannat eller vara fel på barnet. Men vi får se på tisdag morgon!

För er som undrar om jag inte snart ska byta kategori så kommer jag vänta tills kuben är gjort tror jag och det beror på skepticismen emot allt detta som sker just nu och rädslan av det inte ska gå bra hela vägen.