6+5

De senaste dagarna har jag känt mig nästan knäpp, ovissheten om embryot/embryona lever eller inte har gått mig på nerverna. Varje gång jag varit på jobbet har jag varit så sugen för att be en läkare om ett ulj just för att se. Men jag har hållit mig med motivering att jag inte blöder så därför är det bra MEN igår innan jag åkte till jobbet var mitt humör inte på topp och jag kände mig nästan knäckt. Så jag bad en läkare göra ulj på mig, förklarade min situation och hon gjorde gärna ett ulj på mig. Jag grät innan ulj, under och efter. Men jag fick gråta av lycka, en bebis lever och hjärtat på hen slår så fint! Vi väntar bebis på riktigt nu, visst finns chans för missfall men det finns med oss till förlossningen men jag vet att ser man hjärtat slå nu så är det chans med 94% att graviditeten går bra och det har man med sig ändå till förlossningen. Jag känner en enorm lättnad, var som om 10 miljoner stenar föll från bröstet och axlarna. Min arbetskamrat grät med mig och vi kramades länge efter det. Nu ska jag njuta av bebis fram tills något annat händer ifall det gör nu, vi ska bli föräldrar i vinter 2016!

Bebis D 160416