Jag märker att jag inte bloggar så mycket längre, i mitt huvud har jag flera blogg inlägg att skriva men jag vet inte längre om jag har lust. Ända sedan min gamla "våldtogs" (ja, så känns det) av familjen har hela mitt inre förändrats och speciellt när det gäller att blogga. Jag har sådan lust att blogga som förut, jag vill skriva av mig och blotta mig för er medsystrar som har det som jag och jag vet att min blogg uppskattas av er som kämpar/har kämpat men någonting har hänt. Jag vet inte om de hittat denna bloggen också, därför vågar jag inte skriva vad som sker i ivfvärlden, adoptionsvärlden och vårt liv för skulle de läsa så har de inget med vårt liv att göra längre och kommer aldrig ha det så länge jag lever. För er medsystrar så läser jag era bloggar hela tiden, kommenterar ibland men känner med er HELA tiden i eran kamp och vad ni går igenom, jag älskar att ni finns i mitt liv och ert stöd betyder enormt. Ett alternativ kan vara att låsa denna bloggen för er som uppskattar mitt bloggande, jag har inte bestämt mig ännu för samtidigt vill jag inte låsa ute er som inte har en egen blogg. Jag vill bara säga att jag finns här ändå, livet går som vanligt med jobb som jag älskar, livet med maken som jag älskar mest av familjen samt umgås med familj och vänner som har en äkta kärlek till oss och som aldrig skulle göra oss illa såsom andra gjort!
Jag tror jag kan förstå lite hur du tänker. Jag har försökt vara anonym, med min blogg. Men det har inte funkat hela vägen ut. Det finns ett par som vet precis vem jag är. Det gör mig inte så mycket, egentligen. MEN det påverkar mitt bloggande. Jag har inte tänkt på det, men nu när du skriver och jag funderar lite, så.... Jag har inte heller en låst blogg. Jag vill inte ha det. Jag vill att vem som helst ska kunna hitta dit. Men det är inte så många i min omgivning som vet att jag bloggar, eller ens läser en massa bloggar. Jag har aldrig pratat öppet om det. Det har varit min ventil, att få skriva av mig. Sen har även jag blivit påhoppad av såna som inte alls förstår hur jag menar, som kallat mig en massa fula saker, tyckt jag är otacksam och annat trist... Men samtidigt har jag fått så oerhört mycket positivt av min blogg! Jag hade inte velat vara utan den.... :) Jag bloggar inte heller så ofta längre. Jag försöker, och det går nog lite i perioder.
SvaraRaderaKRAM på dig!!
Tack vännen! Kram
RaderaJag förstår hur du känner ang bloggandet. Min blogg blev outad på ett sätt som jag inte alls hade tänkt mig. Så då bytte jag till den jag har nu och jag tror inte att någon bryr sig om att lista ut att jag är jag.
SvaraRaderaMen för säkerhets skull så har jag nu en blogg som jag kan lösenordsskydda specifika inlägg.
Det är skönt att ha den möjligheten i alla fall.
Jag skulle sakna dina inlägg om du slutar. Men du måste ju känna vad som känns bäst för dig��
Kram!
Tack va gullig du är! Kram
Radera