Åh vad jag saknar att inte kunna skriva allt till er, att kunna vädra allt inom mig och bara få sväva ut med tankar & känslor. När min förra blogg "våldtogs" av familjen och den spreds till släkten utan min vilja och vetskap försvann en del av mig. Att göra en sån sak av hämnd och illvilja är något jag fortfarande inte förstår eller förlåter, men nu är det som det är. Jag har en spärr nu, en spärr att inte kunna skriva det jag vill och kan, jag vet ju inte om "de" hittat denna blogg oxå så jag vet inte hur anonym denna är för cyberspace. Hur ska jag nu skriva för att vädra mitt barnlösa inre? Hur ska jag låta er få veta vad som händer oss? Hur ska min blogg kunna stödja er andra? Frågorna är många och svåra.
I helgen skulle vi gjort FET, men tack vare att jag inte hade någon äl trots positivt test så mättes inget progesteron i blodet. Tack gode gud för att CA är så noga, annars så hade Blasto ändå dött och 14,000 kr hade gått till spillo. Nu blir det stimulerat istället för vi vågar inte vänta på naturlig cykel, men när det blir håller jag hemligt. Vill vänta lite med allt sånt efter ännu en besvikelse. Tänk vad besvärlig en kropp kan vara.
Det är skönt att kunna vara anonym när man skriver. Tyvärr är man väl aldrig helt säker! Jag fick många kommentarer ett tag från en annan bloggskriverska, och jag förstod att vi nog inte bodde så långt i från varandra. Sen en dag skrev hon att det börjat snöa, och beskrev så ingående hur det var, så jag fattade att vi nog bodde i samma stad. Det gjorde vi! Vi har nu träffats mycket, och det är samtidigt skönt att ha någon att prata med "på riktigt" också. Men, min blogg är ju inte riktigt lika hemlig längre.... :( Det är också några andra som jag skrivit mer med (mejl osv), och vi har pratat i telefon, är vänner på Facebook osv. Min blogg är inte alls så hemlig längre.... Och det kan jag sörja ibland! Samtidigt har jag flera gånger skrivit, att jag vill att man ger sig till känna om man känner mig och läser bloggen; att man respekterar att jag vill hålla den lite hemlig osv.
SvaraRaderaDet är så fruktansvärt dåligt gjort, att göra som dina släktingar har gjort! Man gör inte så!! De kunde kommit till dig, och konfronterat DIG först. Inte sprida det. Förstår man inte att det här är otroligt jobbiga och samtidigt väldans privata saker det handlar om?? Visst är en blogg offentlig, och vem som helst kan läsa. Men - har man valt att var anonym, ska man som läsare respektera det!
Nu håller jag alla tummar och tår jag har för dig, och det här försöket!!
Många kramar,
från din vän
Hönsamaja :)
Det är verkligen inte acceptabelt det dina släktingar gjorde mot dig och din blogg, fyy!!
SvaraRaderaDin blid säger så mycket, ingen kan se utan på hur det känns inuti, det är så sant!
Många Kramar & Lycka till!!
B
Hej! Vad trist att det inte blev någon FET men bra att de var noga så att inte embryot och investeringen slängdes i sjön.
SvaraRaderaDu vill inte sätta lösenordsskydd på bloggen så att du kan skriva allt du vill? Då får ju de som vill läsa kontakta dig med en beskrivning om sig själva och du får koll vem du ger tillgång till bloggen.
Lycka till och kram!
Du skulle ju kunna sätta lösenord på de inlägg som är lite mer privata. Det har jag gjort. Ett tips!
SvaraRaderaVad tråkigt att det inte blev något. Men samtidigt tur. Håller tummarna hårt för nästa gång!!!
Kramar