Vägen vald

När ens egna ivf försök är avslutande så kommer man till ett vägskäl med flera vägar att gå, det är svårt att förstå att ens egna försök inte gav det resultat som man önskade och det är även en stor sorg när man kommer till insikten att man aldrig kommer få se sig själv i någon annan. Att aldrig kunna jämför sitt egna utseende som barn, tonåring eller vuxen gör otroligt ont i ens hjärta, det är en smärta som kommer i intervaller och i olika storlek. För mig är det jobbig att aldrig få se mitt mörka hår och bruna ögon i mina barn, att inte kunna se min älskade mamma och min avlidne pappa i min avkomma och det gör ont att aldrig kunna se likheter i kusinen som finns i mitt liv på min brors sida. Men vi måste gå vidare, hur ont det än gör i mitt hjärta så är önskan att bli mamma större än att se mitt dna i mitt barn. Vi valde mellan äggdonation och adoption, det handlar också om pengar för båda alternativen är så dyra och vi är inte rika på något sätt. På mitt arbete på förlossningen möter jag ofta äggdonationsgraviditeter och kvinnorna har ofta samma historia som mig, barnlösa i många år och misslyckade ivf försök med antingen alla minus eller missfall. Det är otroligt vad många som ändå lyckas bli gravida när de släpper sina egna försök och satsar på äggdonation, många kvinnor har även endometrios som mig eller oförklarligt barnlöshet i botten. Nu när vi valde äggdonation som vårt nästa steg kommer vi till vilken klinik vi ska välja, men efter samtal med Dr W på CA valde vi Ava Kliniken i Riga för CA har samarbete med dem och det är bra samt att vi får gå på CA för kontroller mm. Vi kommer göra äd nästa vår någon gång, får se hur allt klaffar med schema, mediciner och jobb. Men vi hoppas så och önskar att detta ska bli vår biljett till föräldraskapet, vi kommer göra 2 försök har vi sagt och sen släpper vi det. Det positiva ifall detta tar sig är att min make får biologiska barn och det betyder så mycket för mig, för honom är det inte lika viktigt men för mig betyder det allt. Kanske beror det på hans föräldrar och allt de sagt om barnbarn sedan första gången jag träffade dem, men jag vet inte. Men jag skulle bli så glad om detta kunde gå vägen, men vi får se om vi får turen. Nu måste jag be om er hjälp, ni som gjort äd försök på Ava i Riga måste maila mig om tips mm. Skriv i kommentaren eran mailadress så mailar jag er. Ni vet vad som är bra att tänka på och ni har tips om vad man ska be om. tack på förhand till er!