11+0

Nu börjar den missfallsrisken att börja avta, bara en vecka till och sen är det samma risk som under resten av graviditeten. Även om veckorna går har jag fortfarande inte förstått vad som händer i mitt kropp och jag är fortfarande inte sprudlande lycklig. Jag vet att bebisen mår bra, gjorde ett ulj på jobbet i måndags vid midnatt efter en doktor som rådde mig. Jag slutade med Progynonet i torsdags och har sedan dess känt mindre växtvärk och mindre i brösten så en läkare på jobbet tyckte att vi skulle dubbelkolla så att det berodde på tabletterna och inte på att det slutat inne i min livmodern. Det är en stor trygghet att ha mina kollegor på jobbet, både barnmorskor och läkare, de är ett stort stöd och jag kan fråga dem om saker som gör min orolig. Den förmånen borde alla ivfare ha när de blivit gravida. Jag har dessvärre fått väldigt ont i svanskotan och ryggen, har nu köpt foglossningsbälte och precis varit hos arbetsterapeuten och fått sittkudde och ring för att underlätta det för mig. Måste ju mota Olle i grind som man säger, jag vet tyvärr hur illa det kan bli annars och där vill jag inte hamna. På onsdag nästa vecka har vi kub, hoppas så att det går bra!