KUB

Idag var det dags för Kub testet, jag var väldigt nervös och spänd. Dels för jag undrade om bebisen fortfarande levde och sen om vi skulle ha förhöjd risk för kromosomfel, har sett alldeles för mycket av detta på jobbet av och till. Bm som skulle göra testet hade arbetat på min arbetsplats så jag skulle hälsa ifrån några kollegor till henne, alltid roligt att få prata jobb lite. Jag förklarade att jag var väldigt nervös och även vad vi gått igenom för att komma hit, så när hon satte proben på magen såg vi ett hjärta med en gång och en bebis som tog ett jätteskutt, då började mina tårar att rinna och bm sa att hon älskade glädjetårar. Vi fick se en bebis, ansiktet såg ut som en apa eller hund men bm förklarade att vågorna ifrån proben kan göra ansiktet stramare och benigare än vad det är. Hon såg 2 ben och 2 armar, hon såg händer, fötter och naglar samt en stortå. Hon tyckte se 2 hjärnhalvor men sa att det fortfarande är för tidigt att se riktigt, hon såg att navelsträngen hade 3 kärl så det känns skönt och moderkakan låg i framvägg. Då förstod jag att jag inte kommer känna fosterrörelser på ett bra tag, men skönt att då veta varför. Att få se detta kändes så surrealistiskt och konstigt, även om jag trodde att ulj skulle gå bra. Har inte fattat det som händer oss riktigt ännu även om min kropp har förstått det, men huvudet brukar förstå saker sist av alla. Vi fick låg risk för kromosomfel så det känns skönt, nu är det RUL som kan avgöra framtiden men hittills verkar allt gå bra. Idag är jag i vecka 12+1 och missfallsrisken har minskat med 65%, risken att det ska gå fel är nu 1,6% så oddsen är bra! Hoppas snart att jag kan njuta av det som sker, att jag kan känna den riktigt sanna glädjen som ett barn för med sig för det förtjänar jag!

Min lilla apa, bp 161205