13+0

Ny vecka och ny kategori, jag vågade nästan inte byta men vet hur det känns för dem som kämpar att se alla gravid bloggar och hur jobbigt det kan kännas. Det rullar på för oss, har lite ont i huvudet och ryggen men annars mår jag bra förutom min oro som ibland kan göra mig galen. Jag borde veta bättre eftersom jag är barnmorska men då funkar inte min kunskap alls, jag kan överanalysera saker till bristningsgränsen och jag kan få negativa tankar fastän jag inte har någon anledning egentligen. Det är svårt för mig att tänka positivt och tro på att denna graviditet ska ge oss vårt efterlängtade barn då vi under så många år haft väldigt många motgångar. Varför ska det vara så svårt att vara glad och njuta av det som händer oss? Jag försöker ändå tänka framåt, men det är fortfarande om bebisen kommer och inte när för mig. Förra söndagen köpte jag mina första gravid byxor, har ju inga som passar mig då min mage är svullen men efteråt grät jag i bilen i 10 min för jag köpte dem. Det kändes som om jag jinxade mig själv genom att ta ett steg fram i graviditeten fastän det är en sådan naturlig väg att ta. Varför kan jag inte tänka som den barnmorskan jag är? Då hade jag sagt till mina patienter att de ska tänka framåt och positivt så varför kan jag inte själv följa de råd som jag skulle gett? Vi gjorde det även offentligt efter kuben, alla blev så glada och skrev äntligen på sociala medier. Nu är det bara makens familj som inte vet något men de får reda på det via andra pga situationen som råder och det ska bli intressant att se vad som händer. Alltid tråkigt med bråk men de har själva orsakat att det blev så stort av detta så nu kommer konsekvensen att märkas och det gör mig ledsen nu när ett barnbarn är på väg. Men som tur är kommer bebisen få världens bästa mormor och det gör mig glad iallafall.