9+0

Sakta men säkert går tiden och ännu en vecka har passerat, även om tiden går fort så går den ändå sakta. Låter konstigt men så är det för oss nu, jag tar varje dag som den kommer och tar ett toalett besök i taget. Ingen mer blödning ännu och symtom finns det gott om av och till. Optimisten i mig tror på detta och av och till knackar pessimisten på axeln för att göra mig osäker. Idag var maken och jag på Special Mvc för inskrivning hos läkaren och för ett nytt ultraljud, maken hade aldrig sett hjärtat slå i verkligheten så jag hoppades att allt skulle se bra ut även denna gång. När läkaren gjorde ulj så fick vi se en bebis som växt bra och fick se ett fint hjärta som slog, storleken på fostret mättes till 9+2 och jag är ju i 9+0 så det stämmer bra vilket är skönt. Imorgon ska mamma och jag till barnmorskan för inskrivning då maken tyvärr är bortrest, allt känns fortfarande surrealistisk och konstigt. Det är som  att detta fortfarande inte händer oss utan att vi lever en annan människas liv men sakta börjar vi ta in att vi faktiskt väntar barn. Allt kan fortfarande hända men vi försöker att tänka positivt och framåt.