Murphys lag

Mitt liv kantas ibland av saker som sker oförutsett och av negativ karaktär, den senaste veckan har visat sig vara på det sättet. Jag har hypothyreos och har under hela ivf tiden på 5 år haft sköldkörtelvärden som skiftat enormt mycket på bara några dagar och veckor. När man gör ivf så ska tsh ligga bra för att minska risken för missfall och när vi gjort försök har jag alltid legat bra MEN inte nu *suck* Mitt senaste värde från i tisdags var tsh 3,0 och mitt mod sjönk för nu trodde jag att Ava skulle ställa in återinföringen pga mitt höga tsh och jag var arg och besviken på min kropp som håller på såhär. Men då jag redan höjt min dos tyckte de att allt ändå var okej och att jag skulle slappna av. Jag blev glad av det för jag var så inställd på att maken skulle åka till Riga själv och vi skulle få avbryta vårt försök. Igår fick vi mail från Ava att donatorn varit på sitt ulj och äp var bestämt, tisdag den 15 mars görs äp och då ska maken lämna sitt prov och ET blir på fredag 18 mars om allt går bra. Det komiska är att maken och jag på tisdag har varit ihop i exakt 8 år så det känns som en fin mening med att våra barn görs den dagen som mamma och pappa firar sin kärlek! Det känns konstigt att vara igång med allt igen, att snart ruva, känna efter, ha hopp och förtvivlan i samma känsla och att om det inte går vägen falla ner i det välkända svarta hålet och bryta ihop återigen. Samtidigt känns det spännande och roligt, det är helt okänd mark och främmande land och klinik. Vi får se vad som sker, är det meningen så är jag gravid i påsk och är det inte meningen så finns det fler försök och senare adoption i sådana fall.