Ruvardag 1

Solen skiner ute och det känns som våren, känslor spirar och glädjen borde vara total men så är den inte för mig. Jag hoppas att det som hände igår inte får sådana men som jag tror och jag hoppas att gårdagens händelser inte påverkar vårt äggdonationsförsök. Vi åkte till Riga i måndags och har haft underbara dagar dock lite långsamma då man bara väntar på återinföringsdagen men vi har gått promenad, kollat in staden Riga och njutit av varandra. Ava Kliniken var lite som jag trodde men man är lite skraj när man har vård utomlands och speciellt när man som jag sjuksköterska/barnmorska jämför med den svenska sjukvården. Det enda som jag tyckte var lite dåligt var att rummet där återinföringarna sker bara är "rena" och inte sterila såsom det är i Sverige. Även om jag vet att de är noga med sånt där så tappar jag kontrollen och det gillar jag inte, har ett sådant stort kontrollbehov som heter duga och då jag inte har kontroll försvinner mitt logiska tänkande. Donatorn plockade ägg i tisdags och det blev 6 ägg, sedan lämnade maken spermier och för första gången gjorde de icsi på våra embryon. Annars har vi gjort standard ivf men nu så blev det annorlunda, tror att maken har bra spermier men inte superrörliga om jag tittar på protokollet. Ett embryo föll bort men i går fanns det 5 fina embryon där 5 var av väldigt god kvalitet och ett var bra men inte suveränt, vi valde att få tillbaka 2 embryon. Jag vet att riskerna med duplex (tvillingar) är oerhört riskfyllt i vanliga fall men värre vid äggdonation och jag vet att chanserna inte ökar nämnvärt för att det ska fästa men samtidigt så ville vi testa och se vad som sker. Vi har fått tillbaka 2 embryon förut vid 2 tillfällen men nu chansen till graviditet högre, 65% mot 25% så oddsen är de dubbla om man får tro forskningen. Samtidigt vet jag vilken mvc vård som jag får eftersom jag arbetar med dessa patienter själv och känner mig trygg att i sådana fall bli behandlade av läkare som jag känner, arbetar med och att jag känner mig trygg i att vara patient på mitt egna jobb ifall nu embryona/embryot fäster. 3 embryon gick till frysen så det känns bra, vi valde även att ta embryo glue för att öka chanserna och tur var väl det med tanke på flygresan från Riga till Stockholm *hm* Jag är lite flygrädd men inte så att jag mår dåligt på flyg eller att jag väljer att inte resa men jag har stor respekt för det och är medveten om riskerna med flygning. Vädret var rätt okej, piloten varnade för turbulens men jag trodde aldrig att stigningen skulle bli så hemsk för mig. Planet var propellerplan och de kan svaja mer då de är mindre och inte klarar av vind lika bra som en Boeing men nu blev min flygrädsla maxad. Starten uppåt svajade enormt, flygplanet svävade upp som ner och det skakade rejält vilket gjorde mig fruktansvärd rädd och jag tappade kontrollen över mitt annars så behärskade mig. Jag har ALDRIG varit så rädd i hela mitt liv, mitt hjärta som ger extraslag i stressade situationer flippade ut helt och mitt hjärtrytm var nog väldigt intressant för en kardiolog. Jag kramade makens hand väldigt hårt och stirrade på honom med stor skräck och trodde att vi skulle störta, det handlade om 10 min innan vi kom upp men dessa minuter hade jag en riktig nära döden upplevelse och det vill jag aldrig mer uppleva. Så nu är jag rädd att embryona dog när jag blev så rädd, tänk om våra chanser försvann där och då? Tänk om embryona inte klarade av att blodet till livmodern försvann och de numera inte finns? Tänk om denna stigning gjorde att 80.000 kr försvann och att allt har varit förgäves? Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att de klarade av min stressade situation och att det inte påverkade dem alls............

En bild från min livmoder där embryona syns som en ljus stjärna